Det tillfälliga räcker inte

Visst är det kul med de tillfälliga installationer och mötesplatser som dyker upp i stadsmiljön? Men ofta finns det för lite aktiviteter (och de blir allt färre) för barn och unga. Någon sa “- Får de bara wifi är de nöjda.” Öhhh… Barn och unga har ju sannerligen rätt till en stadsmiljö planerad också för dem. Cykellekplatsen på Stora torget var en fullträff och vi undersöker just nu möjligheterna att få den permanentad. Snowparken är ett annat exempel som nyttjas mycket. I synnerhet sen vi la dit ett gäng åkmadrasser. Ofta skaver det i mig då kontinuitet i verksamheter och kurage att stå upp för barns och ungdomars behov i samhällsplaneringen saknas lite för ofta. 

Naturligtvis finns det en massa positivt med tillfälliga inslag i stadskärnan. Det kan t.ex. vara att vända upp och ned på invanda perspektiv och låta en gata bli sandstrand med parasoller eller streetfotbollsplan under sommaren… Oväntade installationer märks, får publicitet och känns uppfriskande galna och definitivt roliga. Tankar och fantasier väcks om vad stadsmiljön skulle kunna vara – för vem och vad den planeras och finns till för. Det tillfälliga kan skapa opinion som driver fram förändring. I Falun finns det stort utrymme för oss på Centrala Stadsrum att just få testa. Det går oftast lätt och snabbt i dialog med kommunen. Vissa testprojekt blir kvar och det är väl det som är poängen att just få testa, eller så glöms det bort att de är just testprojekt.

För dem som arbetar professionellt med planering, utformning och förvaltning kan det tillfälliga vara ett sätt att öppna upp för nya idéer och lekfullhet. Med modiga politiker och orädda tjänstemän kan vi få erfarenheter av hur en ny utformning eller ett nytt innehåll påverkar genom att just testa nya grepp. Vad händer med invanda mönster och gränser mellan det privata och offentliga? Hur blandas olika grupper i samhället, och vad kan platsen åstadkomma? Det tillfälliga blir ett sätt att utveckla och själv utvecklas. Men det räcker inte. Brister kan inte kompenseras av tillfälliga popupaktiviteter. Vi måste våga permanenta! 

Det är inte antingen eller. Både den långsiktiga och stabila planeringen och det tillfälliga, galna behövs. Vi alla har behov av god upplevelsekvalitet i det vardagsnära, men kanske också en längtan efter överraskningar, gärna i det offentliga rummet.  

På nästa medborgarråd ska vi ta upp just barns och ungas förväntningar på sin stadskärna. Detta sker i dialog med dem, politik och kommunala tjänstemän. En sak vet jag, de kräver mer än WIFI.  

Lasse Westin,
Centrumutvecklare i Falun