Jane Jacobs – författare, urbanist och aktivist – cool mix (och person) 

Jane Jacobs – ett av hennes klassiska verk “The Death and Life of Great American Cities” (finns på svenska “Städernas liv och död”) publicerades 1961 och är en banbrytande kritik av den moderna stadsplaneringen. Boken utmanar de dominerande idéerna om stadsutveckling, som då präglades av stora bostadsprojekt och omfattande bilvägar. Hon fick bl.a. igenom ett stopp för ett stort motorvägsbygge genom Lower Manhattan. Hennes idéer har haft en långvarig påverkan på stadsplanering och har inspirerat rörelser för hållbara städer, smart tillväxt och samhällsledd utveckling. Jane betonade i stället vikten av levande stadsdelar, där människor kan bo, arbeta och umgås på ett naturligt sätt, d.v.s. helt enkelt leva sitt liv. Falun har för sin storlek relativt få boende inne i stadskärnan i jämförelse med andra liknande städer. Det bör vi tillsammans ändra på

Kritik mot modern stadsplanering
Jane riktar skarp kritik mot 1950- och 1960-talens stadsplaneringsideal, som hon menar förstörde urbana miljöer genom att separera bostäder, arbete och rekreation. Hon vänder sig särskilt mot det som hon kallar för ”radiell stadsplanering” och ”slumrensning”, där äldre, täta och blandade stadsdelar revs för att ge plats åt monofunktionella områden. Dessa nya områden präglades av ökad biltrafik och minskad mänsklig närvaro på gatorna, vilket enligt Jacobs skapade otrygghet och anonymitet. Det är möjligt att vi kan trycka in miljonprogrammens tillkomst, som var mellan 1965–1975, i det tänket. Lägg till tråkigt och själlöst, enligt min mening. Vill du grotta ner dig mer i miljonprogrammen tipsar jag om Mark Issits sommarprogram från 2023. Du finner det via länken här. Jag försökte få till en fika med Mark i Göteborg för något år sedan, men han skulle ha 10 000 kr för en timme, trots att jag tänkte bjussa på fika.

Jacobs lyfter fram fyra nyckelfaktorer/villkor för att skapa levande och dynamiska stadsdelar:

1. Blandade användningsområden
För att en stadsdel ska vara levande och aktiv under olika tider på dygnet behövs en blandning av bostäder, arbetsplatser, affärer och kulturella verksamheter. Denna blandning av funktioner skapar ett naturligt flöde av människor. Kan vi dessutom få in verksamheter som nyttjar dygnets alla timmar får vi med automatik till en tryggare plats. Som bekant är det tryggare ju fler personer som finns på platsen samtidigt. Det finns arbete kring kvällsekonomin – Purple Flag, men det tar vi en annan gång.

2. Korta kvarter
Små och korta kvarter främjar fotgängarvänlighet och ger fler möjligheter till spontana möten och interaktioner. Det gör stadsdelen mer levande och främjar en känsla av gemenskap. Just gemenskapen på gatan och i kvarteren är viktig, inte minst i denna tid.

3. Blandad bebyggelse
En blandning av nya och gamla byggnader i olika prisklasser bidrar till mångfald, både socialt och ekonomiskt. Detta gör det möjligt för både stora och små företag att etablera sig och skapar en dynamisk lokal ekonomi. Vid tillfälle kan du kika in radhusområdet som är inklämt mellan Tensta och Rinkeby – ett tydligt exempel på ett försök att blanda bebyggelse och få in mångfald.

4. Hög befolkningstäthet
En tät stadsdel med många invånare och verksamheter bidrar till att skapa en trygg och levande stadsmiljö, eftersom fler människor rör sig på gatorna. Tryggheten ni vet. Boende och verksamheter tätas ihop.

”Ögon på Gatan” och trygghet
Ett av Jacobs mest kända begrepp är ”ögon på gatan”, vilket innebär att en välfungerande stadsdel har naturlig övervakning av invånarna själva. När det finns affärer, kaféer och bostäder med utsikt över gatan, hålls området säkert, eftersom människor är närvarande och kan ingripa vid behov. Begreppet “Ögon på Gatan” är viktigt och mer aktuellt än någonsin. Arbetet med trygghet i en stadskärna handlar om så mycket mer än att sätta upp bevakningskameror. Ni vet att jag tycker att man då gör det för enkelt för sig. Vi behöver på allvar arbeta med de som hamnar på hårddisken på bevakningskamerorna. Där handlar det mycket om att arbeta förbyggande med barn och ungdomar.

Städers självorganisering
Jacobs argumenterar för att städer är komplexa och självorganiserande system. Topdown-planering, där storskaliga projekt påtvingas en stadsdel, förstör ofta de naturliga dynamiker som skapar livskraftiga stadsområden. Hon förespråkar i stället en mer decentraliserad och anpassningsbar planeringsprocess som bygger på lokalsamhällets behov och insikter, d.v.s. inte vad som bestäms vid skrivborden och politiska möten, utan i dialog med dig och mig. Det är ju vår stad vi bygger ihop!

Slutsats
”The Death and Life of Great American Cities” är en hyllning till stadens liv och rörelse. Jacobs menar att stadens styrka ligger i dess förmåga att skapa naturliga mötesplatser och mänskliga interaktioner. Hennes idéer har haft stor påverkan på stadsplaneringen och har inspirerat till en mer människocentrerad syn på stadsutveckling. I mina ögon är det en självklar väg att gå och är ett av skälen till att vi har ett medborgarråd i Centrala Stadsrum. Där får vi alla, tillsammans med politiker, samtala om vår stads fortsatta utveckling. Vill du haka på det rådet är det bara att höra av sig.

Källa: Svenska stadskärnor

Musiktips “Big Love” med The Black Flakes (spelar på Backyard 9 maj – haka på mig)

Lasse Westin